Inför de nya året! 

Nu har jag drygt en månad kvar i Myanmar och när saker och ting börjar närma sig sitt slut, är det många som andas ut, ger sig själva en klapp på ryggen och ibland lutar sig tillbaka då de har klarat utmaningen eller uppgiften. Oftast är det i de sista som jag ger som mest. Det är då jag försöker summera och reflektera över vad jag gjort bra och vad jag hade kunnat gjort annorlunda. Det är också en tid som jag försöker blicka tillbaka till starten.

Vet när jag först kom till Myanmar då den första perioden mer handlade om att finna sig tillrätta i sin nya tillvaro och känna sig bekväm med sina arbetsuppgifter. Allteftersom blev saker och ting mer än vardag, det som tycktes "skrämmande" eller "häftigt" blev en del av de vardagliga livet. Grannarnas hejande utbyttes till besök i varandras hus och någon gång en middagsbjudning. 

Till en början var jag emellanåt ledsen och obekväm när jag var i hus som knappt höll för att gå omkring i men nu tänker jag sällan på det, utan slår mig ner bekvämt som alla de andra. När jag nu ser dem omkring mig som mina "jämlika", blir inte tanken om att de har mindre och jag har mer, lika påtaglig. 

Ibland behöver vi människor lyftas från vårt sammanhang för att få nya perspektiv på vår tillvaro. Något som låter enkelt men som många gånger kan vara en utmaning. 
Men när man sedan fått nya erfarenheter,  hur upprätthåller man dem när man kommer tillbaka till sin "gamla" miljö? Jag tänker att det är som de mesta i livet, oavsett vart vi befinner oss, att vi ibland bara behöver flyta med, släppa kontrollen och inte alltid försöka förbereda oss genom en plan A och plan B, utan bara se vad som händer. 

Jag tror att det är de som livet i Myanmar har hjälpt mig lite på traven med...... 

God Jul och Gott Nytt År! :)