Internet

Det är bara inom några år som tillgången till internet har utökats och blivit bättre. Tidigare var det svårt att överhuvudtaget få någon anslutning och mycket mer var censurerat och blockerat som exempel Facebook.

I början gick vi flera kilometer till vårt tidigare hotell för att få tag på internet. Sen kom vi på att vi kunde fylla på Axels simkort med pengar och även dela anslutningen till min telefon. Det flesta burmeser gör på detta sätt, använder sig av sitt mobila nätverk eftersom det knappt finns tillgång på nått annat förutom i vissa delar i stan. Internet är dyrt i Myanmar, därför har vi begränsat vår tillgång till några timmar per dag. Anslutningen är inte heller alltid den bästa. Den är som bäst tidig morgon och sen kväll. Ibland, mitt på dagen, är det nästan omöjligt att få kontakt.

Alla utländska kort är blockerade, man måste ha ett burmesiskt simkort. Jag minns ibörjan när vi skulle köpa simkort hur hela processen var ganska komplicerad och att jag nämnde det för försäljaren, vilket han svarade tillbaka: "välkommen till Myanmar".

Det finns för tillfället bara ett företag som säljer simkort men under en period har Telenor gjort reklam då de successivt börjar etablera sig i landet. Både lastbilar och butiker har prytts med deras banderoller. Vilket många ser fram emot eftersom det kan sänka priserna och skapa bättre anslutningar.

När vi var hos William häromdagen hade Lin Lin precis införskaffat ett simkort från Telenor. Alla blev vi förväntansfulla inför hur de skulle fungera. Men efter att ha försökt att sätta in de i diverse olika mobila enheter, gav vi upp, och kom fram till att de inte fungerar än men kanske inom en snar framtid... :)