Första engelska lektionen

Jag blev lite nervös när eleverna kom in, en efter en, i huset. Phew höll samtidigt på att sätta upp en massa "dont" lappar exempel släng inget papper i toaletten, städa upp efter er och så vidare. Jag frågade henne om det verkligen var nödvändigt men tydligen hade hon en erfarenhet av att de kunde bli en hel del städning efter lektionerna, haha ;)

Det var 16 elever som deltog i undervisningen idag och så som jag förstår det kommer fler och fler att "hoppa" in under terminens gång. Vissa av eleverna är från församlingen, vissa från området där vi bor och andra från städer runt om i Myanmar. Målgruppen är vuxna och i klassen är det blandade åldrar, den yngsta är 17 år och äldsta är 32 år. Eftersom det inte blev så stor klass bestämde vi oss istället för att ha lektionen tillsammans, vilket gick bra. Jag och Axel samspelar fint ihop. Kunskapen i gruppen varierar, vissa kan en del engelska och andra ingenting men det är bra för då kan de lära av varandra!

Vi började med alfabetet. Upplägget på lektionen var allt ifrån uttal, sånger till lekar. Det var härligt att se på när de exempel spelade Memory, (med bokstäverna i alfabetet) att alla först kastade sig över korten för att senare skapa sig en turordning. De såg ut som att eleverna hade roligt och vid lektionens slut hade de lärt sig de bokstäver som var i fokus :) Även språkbarriären gick fint. De andra eleverna med lite mer kunskaper i engelska hjälpte oss emellanåt, med att tolka, när de behövdes.

I slutet kom presentationen av oss själva som vi i all hast hade glömt av. Axel började och jag därefter och sedan eleverna. Vi visste inte riktigt hur mycket information eleverna fått, vilket gjorde de extra viktigt att få berätta för dem om oss själva och syftet med undervisningen. Att vi gör det frivilligt och att det är för deras skull och att undervisningen kommer att ske på deras villkor! De är dem som bestämmer upplägget och vad de vill lära. Vi har bara gjort en struktur men den inte är fast utan föränderlig. Jag kunde se hur vissa ansikten lös upp och tanken slog mig att vissa i rummet kanske aldrig haft möjligheten att kunna påverka och att den möjligheten kanske startar här, i vårt hyrda hus på 42 that pa mung wa road.
En värme och glädje spred sig i hela min kropp. Här har jag inte bara möjligheten att lära ut utan också kanske skapa hopp om framtiden..

Ps: krånglar med att ladda upp bilder. Lovar att lägga upp imorgon :)